Energigemenskaper – det är nu det händer

/ Den här artikeln publicerades ursprungligen i Viable Cities nyhetsbrev. /

Regeringen har precis gett Energimyndigheten i uppdrag att utreda förutsättningarna för att bilda och bedriva verksamhet i energigemenskaper. Uppdraget kommer inte i ett vakuum. Flera parallella trender gör att dessa gemenskaper nu är en av de största snackisarna inom energikretsar. Ett EU som vill gynna utbyggnad av småskalig förnybar energiproduktion, ett stort behov av åtgärder som inte ytterligare ställer krav på högre kapacitet i befintliga elnät och ett säkerhetspolitiskt läge som borde mana till större lokal motståndskraft. Allt detta talar för fortsatt stort intresse för energigemenskaper.

Men låt oss börja med att bena ut vad en energigemenskap faktiskt är. En övergripande definition, presenterad av professor Jenny Palm vid Lund, lyder: » Energigemenskap innebär att privatpersoner, organisationer och företag bildar och blir medlemmar i ett kooperativ och tillsammans producerar energi eller andra energitjänster.« Det är alltså en organisationsform som möjliggör för aktörer som traditionellt sett oftast varit konsumenter att gå samman och bli både producenter, konsumenter och att hjälpa till med tjänster till det övriga elsystemet.

Skälen till att de nu växer fram och efterfrågas är flera:

En avgörande faktor är det politiska intresset från makthavare i Bryssel. EU har genom flera av sina direktiv understrukit att de välkomnar ett större engagemang från sina medlemsländer gällande att underlätta för energigemenskaper.

EU ser energigemenskaper och energidelning som en viktig pusselbit för att nå unionens mål om mer förnybar energi. Dessutom kan själva organisationsformen i sig själv vara en nyckel till att öka acceptansen för mer vind och sol. När man producerar den el man själv använder tenderar man att uppskatta produktionen mer.

Vi lever i en orolig omvärld med konflikter och kriser. Och kriserna hänger ihop. De väpnade konflikterna leder till energikrigföring och energikriser, vilket i slutändan påverkar konsumenterna. Att skapa gemenskaper med grannar och aktörer i närheten för att producera den egna energin kan radikalt kapa beroendet av en allt mer globaliserad marknad med en ryckig prisbild. På så sätt decentraliseras makt över produktion, konsumtion och elräkning.

Säkerhetsläget skapar också en oro för centraliserade system. Ett centraliserat system med ett fåtal stora produktionspunkter kan anses vara en lättare måltavla för illvilliga makter än ett decentraliserat system med gemenskaper som skulle kunna koppla bort sig själva och gå i ö-drift. Gemenskaperna kan även bidra med energiförsörjning och effekt till resten av elsystemet om central produktion och distribution fallerar. På samma sätt minskas risker om inte alla elnäts-ägg läggs i ett och samma transmissionsnät. När nätet istället byggs ut “underifrån” blir det mer robust mot storskaliga störningar.

Aspekten om elnätet gäller inte bara av säkerhetsskäl utan även av ekonomiska skäl. Det råder inget tvivel om att Sverige står inför stora investeringar i kraftöverföring och elnät. Exakt hur stora dessa investeringar tvingas bli beror dock delvis på hur bra vi utvecklar lokala energigemenskaper.

Den pågående elektrifieringen av samhället kommer medföra fler elledningar i luften och i marken. Nya vind- och solparker ska kopplas på. Nya industrier ska ansluta. Fler ska ladda sina elbilar. Men om en större del av den effekt som efterfrågas hos hushållen kan skapas ”bakom elmätaren” så kan vi minska på de gemensamma utgifterna ”framför elmätaren”.

Nätoperatörerna kan då i sin tur fokusera på att investera där effektbehovet är som allra störst, exempelvis energitunga industrier eller laddstationer för tunga transporter.

Vidare behöver själva teknikutvecklingen i sig lyftas som möjliggörare för fler energigemenskaper. Priset per producerad kWh för solpaneler har sjunkit med nästan 90 procent de senaste tio åren, och priset per lagrad kwh för batterier med 97 procent de senaste trettio åren.

Samtidigt har digitaliseringen av samhället skapat produkter och tjänster som går att implementera i elsystemet och som möjliggör för mindre aktörer att ta en proaktiv roll i elsystemet till en rimlig kostnad. Det är idag en självklar fråga för varje villaägare att fundera över att investera i solpaneler. Teknikutvecklingen har således gjort det rimligt för privatpersoner och företag att göra investeringar i produktion, lagring och distribution av el.

Energigemenskaperna kan också leverera tjänster till elsystemet som täcker upp för kommande brister. I ett energisystem med mycket sol och vind kommer det behövas aktörer som kan täcka upp när elpriset rusar. Ett villakvarter med solpaneler och ett gemensamt batteri kan genom att leverera el ut på nätet hjälpa systemet när det behövs som mest – och samtidigt tjäna sig en hacka.

Både det minskade behovet av nya elledningar och möjligheten att leverera tjänster till det överliggande systemet gör att energigemenskaperna har potential att bli framtida hjältar. De kan pressa ned elpriset och elnätskostnaderna inte bara för sig själva utan för alla elkonsumenter.

Mot denna bakgrund har Eskilstuna kommun, Kfast (Eskilstuna Kommunfastigheter), Mälardalens universitet och Sustainable Innovation startat ett forskningsprojekt där vi studerar energigemenskaper. En av de frågor vi ställer oss i projektet är hur kommunerna ska komma in i detta pussel. Inom ett liknande EU-projekt – Masterpiece – där vi i Sustainable Innovation också är partners, arrangerar vi dialoger med samma fokus.

Traditionellt har kommunerna haft en betydande roll inom energisektorn. Både energiproduktion och energidistribution har ofta legat inom kommunala bolag. De olika nämnderna och kommunfullmäktige har haft mycket att säga till om gällande inriktningen för utformningen av det lokala energisamhället.

Ska kommunerna fortsätta ha en central roll att spela, även för energigemenskaper? Mycket talar för att kommunerna kommer att ha någon typ av roll. EU:s regelverk utesluter till exempel inte att kommunerna själva kan vara medlemmar i en gemenskap.

I takt med att fler och fler energigemenskaper ploppar upp kommer behovet av samordning att växa. Energin behöver aggregeras och planeras. Kanske kan detta vara något för kommunen eller för något av kommunens bolag? Och kanske kommunen själva ser några av de fördelar som energigemenskaperna för med sig och därför själva vill initiera och aktivt underlätta för bildandet av nya gemenskaper?

Det offentliga har dessutom egna verksamheter att energiförsörja. Här finns samarbetspotential. Det regionala sjukhuset och den lokala skolan skulle kunna kopplas ihop och generera solel som sedan delas genom batteriteknik eller liknande.

Det är precis dessa frågor vi nu undersöker. Energigemenskaperna är här för att stanna, nu gäller det att vi hittar det bästa sättet att integrera dem i vårt energisystem.

Lorentz Tovatt, Sustainable Innovation
Anders Olsson, Eskilstuna kommun

Vill du veta mer om våra projekt som handlar om energigemenskaper?