Kan vi bygga bort ensamhet?

Bakgrund

Sverige är ett av de länder i Europa som har störst andel hushåll med en person, här bor hela 40 procent av invånarna själva. Att det finns så många ensamhushåll leder också till en ökad ensamhet i samhället. I Sverige har ensamhet blivit ett strukturellt problem, det ligger inbäddat i den typ av samhälle vi lever i idag. Detta innebär att även personer i hushåll med flera personer spenderar mer och mer tid ensamma. Frågeställningen i det här projektet är bostadens roll i den upplevda ensamheten. Kan vi bygga bostäder som får människor att känna sig mindre ensamma?

» Det jag gör, jag gör allting själv, jag gör allting ensam, jag reser […] ensam, jag bor ensam, jag går runt på den här boutställningen ensam. Det är klart att det påverkar jättemycket. Jag känner inte någon. Jag vet inte ens om vilka som bor där jag bor. «

Kvinna 80 år, besökare H22 City Expo

Ensamhushållen är en relativt ny företeelse, vilket kräver nya perspektiv när vi utvecklar bostadsområden och hållbara stadsmiljöer. Det ska samtidigt konstateras att den som lever i ensamhushåll inte behöver uppleva sig som ensam samtidigt som den som lever i en relation kan uppleva sig som ensam.

Om projektet

I anslutning till stadsmässan H22 (juni- juli 2022) vill projektet utveckla de beslutsunderlag som ska vägleda Helsingborgs Stad och Serneke (och i förlängningen andra städer och bostadsutvecklare). Fokus ligger på förbättrad social livsmiljö genom att utveckla stadens modell för marktilldelning samt Sernekes och Öresundskrafts strategier. Sammansättningen av parter i detta projekt (Helsingborg stad, Serneke, Sustainable Innovation, Öresundskraft, Lunds universitet och Malmö universitet) gör också projektet unikt eftersom både akademin och aktörer som ska beställa och bygga ingår.

Med H22 Alone Together, en del av den stadsrelaterade utställningen H22 City Expo, skapades ett dynamiskt forum och ett kreativt rum där medborgarna hade möjlighet att diskutera framtida boendemöjligheter. Resultatet av denna dialog och den akademiska analysen har bildat grunden för projektets resultat. Projektets bas under H22 City Expo som pågick i fem veckors tid var programpunkten »Framtidens vardagsrum«, ett showroom i ett av de Sernekebyggda husen i Ocean-hamnen. Rummet stod öppet under hela H22 City Expo. Här presenterades projektet för besökare som sedan fick möjlighet att diskutera med värdar, bli inspirerade och dela med sig av tankar och idéer kring framtidens boende. Utöver »Framtidens vardagsrum« förekom ett antal inplanerade event: kundträffar, föreläsningar, Workshop på RecoLab samt besök i »Framtidens vardagsrum« av dåvarande bostadsministern Johan Danielsson.

Det var viktigt att involvera samtliga åldersgrupper, och framför allt unga och seniorer då det är bland dessa åldersgrupper flest ensamhushåll och upplevd ensamhet återfinns. Syftet är att skapa ett kreativt utrymme för dialog, samla information och lära oss om vilka behov och beteenden människan kommer att ha i framtiden. På så vis vill vi ta reda på hur ensamhushåll, förändrade familjekonstellationer och hemarbete påverkar våra preferenser av framtidens boende. Ambitionen är att få möjlighet att använda projektets resultat i verklig skala i Helsingborg och Sverige.

Slutsatser

Vi kan konstatera att bostaden har potential att spela en stor roll i att motverka ofrivillig ensamhet och främja gemenskap. Flerbostadshuset kan skapa förutsättningar för enkel, vardaglig samvaro inom huset men kan också knyta de boende närmare till kvarteret och staden. Vi kan helt enkelt skapa förutsättningar för en rikare interaktion mellan bostad, gemenskap och stadsliv. Under arbetet med detta projekt har vi på olika sätt utforskat vår samtids tankar om boende. Genom omvärlds-bevakning och samtal med medborgare har vi försökt förstå några av samtidens rörelser, förändringar och nya behov. Dessa samtida tendenser har vi sedan samlat in, analyserat och i detta kapitel försöker vi ge dem ett svar i form av en bostadstyp. Arbetet ska ses som ett första försök att uttolka behoven av en bostadstyp för vår tid. Vårt försök att ringa in detta har landat i en ny bostadstyp, H22-huset – nytt, öppet, samlande.

En ny bostadstyp mot ensamhet

Ett poröst hus med tydliga gränser

Det gemensamma är viktigt, men huset värnar också det egna. Fasaden ska fungera mer som ett rum snarare än som en vägg eller gräns. Det gäller såväl byggnadens yttre skal men också de »inre fasader« som gränsar till de privata lägenheterna.
Att arbeta med utdragna trösklar och rumsliga sekvenser är ett sätt att undvika hårda, skarpa gränser. Även att arbeta med rummen mellan rummen för att skapa en sammanlänkad bostadsmiljö. Exempel på det är tak och bänkar utanför entrén eller att lägenhetsdörren sitter i egen liten nisch i trapphuset med möjlighet att lägga ut en dörrmatta, paraplyställ eller liknande. Viktiga gränser bör dock fortsatt vara tydliga – detta är ingen motsättning!
En del av arbetet är att skapa sikt-linjer som synliggör dessa samband och öppnar upp huset. Till exempel att entréerna till lägenheterna ges små fönster, som släpper genom ljus och öppnar upp, samt uppglasade rumsliga samband i bottenvåningen som skapar visuell kontakt mellan det publika rummet och det mer privata gårds-rummet. Att känna sig sedd, och att kunna se, ökar känslan av trygghet.

Vinklar och vrår

En rumslig komplexitet som öppnar för liv och variation. Den gemensamma miljön erbjuder en variation av rum, ställen, vrån, hörn för olika sorters sammankomster. Rummets »nooks and crannies« möjliggör spontanitet, och öppnar för det oförutsägbara. Även utemiljön gestaltas så att det finns olika, mindre och större gröna vrår och rum.
Gröna rum är viktigt (inte gröna ytor). Grönskan ska levandegöra och mjuka upp arkitekturen samt ge karaktär åt rummen. Gestaltning av grönskan görs i samverkan med arkitekturen, t ex viktigt att grönskan syns och bidrar även till rummen inomhus.
Ge boende möjlighet att sätta personlig prägel på arkitekturen. Exempelvis underlätta för växtlighet på balkonger eller möjlighet att inreda sin lilla del av trapphuset. Viktigt att materialval går hand i hand med detta. Material med kvalité som tål livet och sociala aktiviteter. En variation i lägenhetsstorlekar öppnar för variation bland de boende och ger möjlighet att bo länge i huset.

Rum med sociala kvalitéer

De gemensamma ytorna ska komplettera de privata rummen. Bottenvåningen är ett socio-urbant gränssnitt som är navet i huset. Den sammanlänkar staden med bostadshuset och möjliggör för interaktion mellan staden och de boende. Bottenvåningens rum skapar tillsammans med utemiljön förutsättningar för den sociala gemenskapen. Entrérummet är ett rum för dagliga möten som börjar i staden och slutar på gården. Trapphuset är en fortsättning av entrérummet med social potential. Ett rumsligt, socialt trapphus konkurrerar med hiss och skapar rum för möten.
Huset har ett tåligt och flexibelt aktivitetsrum som ligger i direkt anslutning till entrérummet och till gården med storlek för sociala sammankomster av olika slag. Gården är som aktivitetsrummet fast utomhus. Dessa ytor bör vara sammanlänkade. Gårdsrummet är ett flexibelt och grönt rum med storlek och rum för olika sorters sociala möten och aktiviteter.
De gemensamma rummen ska erbjuda något annat än de privata i form av rumskvalité och storlek. Det handla om att erbjuda olika klimatzoner och samtidigt sänka byggnadens energiförbrukning. Exempelvis en ljus och uppglasad vinterträdgård som kan förlänga säsongen och erbjuda både boende och växter en kvalitet utöver det vanliga – samtidigt som det är energisnålt och behöver knappt uppvärmning.
Synliggör byggnadens tekniska system. Alla installationer behöver inte nödvändigtvis döljas – att istället synliggöra valda system och till exemepl redovisa byggnadens data i gemensamma rum kan skapa samtalsämnen samt öka de boendes förståelse och intresse för energifrågan. Detta i sin tur ger möjlighet för de boende att påverka och skapa sammanhållning, att arbeta tillsammans för att uppnå en optimerad resursanvändning och minskade kostnader.

Webbinarium

Ta del av frågeställningarna, arbetet under projektet och slutsatserna i detta webbinarium. Medverkar gör Birgitta Vitestam, lektor på Malmö universitet, Per-Johan Dahl, arkitekt, docent och prefekt vid Lunds universitet och Thomas Sundén, vd och områdesansvarig för bebyggelse på Sustainable Innovation.