Vi har länge levt i tron att vi har obegränsade mängder av energi till ett hyggligt pris. Nu inser vi att det kommer att förändras, och inte bara tillfälligt. Under sommaren har debatten handlat om olika energislag och hur de bör utvecklas för att vara en del av svensk energimix i framtiden. Alltifrån vindkraft, bioenergi och sol till kärnkraft har diskuterats. Energislagen har gemensamt att användningen av dem står i konflikt med andra intressen; miljö, bibehållna landskap, kultur, tillgång till metaller/mineraler, biologisk mångfald, tillgång till trä för byggproduktion, tyst ljudmiljö, låga partikelhalter, skog som en koldioxidsänka et cetera. Beslut om en utökad energitillförsel betyder en avvägning mot dessa intressen. Vad är vi beredda att ”offra” för att säkerställa en planet för framtidens generationer samtidigt som vi säkrar dagens energitillgång?
Men vi har missat något viktigt. Självklart måste vi ta ansvar för energitillförseln, men det är både enklare och billigare att minska energianvändningen. Diskussioner om den lyser med sin frånvaro. Energieffektivisering innebär inte bara lägre kostnader och mindre påverkan på klimat och miljö, utan också färre konflikter med andra intressen.
Sverige har självbilden av att vi redan gjort allt rätt, att vi använder energi så effektivt det bara går. Men det stämmer inte. Nya studier visar på en stor potential att minska energianvändningen i våra byggnader med upp till 40 procent. Vi kan göra det genom lönsamma investeringar, som att byta ut fläktar och belysning, isolera byggnader eller genom att som på Stockholms slott återvinna värme ur den ventilationsluft som lämnar byggnaden.
Energieffektivisering bidrar även på andra sätt. Målet är att elnätet ska klara att överföra el till alla som behöver vid alla tillfällen. På flera håll i landet klarar nätet inte detta. En lösning är förstås att elnätet förbättras för att öka överföringskapaciteten, men det är dyrt och tar tid. Billigare och snabbare är det att effektivisera elanvändningen eller flytta den till tidpunkter när det inte är lika trångt i näten. Exempelvis kan man växelvis sänka värmen i elvärmda hus: några minuter i ditt hus, sedan några minuter hos grannen. Temperaturen svänger då så lite att det inte uppfattas av dem som bor i huset. Samma metod kan användas när det gäller kyldiskar i butiker.
Energieffektivisering lönar sig snabbt för både privatpersoner och företag, men vår poäng här är att om vi på allvar tog tag i detta skulle el och värmeenergi frigöras och kunna användas för andra ändamål. Vi skulle få tillgång till energi utan att i lika stor utsträckning bygga ut kapaciteten och spara både pengar och minska efterfrågan på sällsynta metaller. Vi skulle också minska vår negativa påverkan på planeten.
Energieffektivisering låter inte coolt och varken syns eller hörs. Kanske är det därför det har en sådan undanskymd plats i debatten, men det har en enorm potential och innebär betydligt mindre smärtsamma konsekvenser än andra lösningar. Sverige har tidigare genomfört stora investeringar för vattenkraft, kärnkraft, bioenergi, vind och sol. Nu behövs motsvarande satsningar på effektivare energianvändning.
Vi har fem förslag på hur arbetet med energieffektivisering bör förstärkas:
- Ta fram ett nationellt mål för hur mycket energi och effekt som kan frigöras. Målet bör bygga på de potentialer som forskningen klarlagt och utgöra en grund för val av insatser.
- Skärp bygglagstiftningen. Kraven på nya och befintliga byggnader måste skärpas och framförallt måste tillsynen skärpas så att regelverket följs.
- Kräv att offentlig sektor upphandlar energieffektivt. Det skulle ge en skjuts åt hela marknaden.
- Inför ett långsiktigt styrmedel som ger energieffektivisering på riktigt. Dagens styrmedel med information och kunskapshöjande insatser räcker inte. Regleringar och incitament måste stärkas.
- Förbered de svenska småhusen för nästa vinter. Använd innovativa lösningar för att minska energianvändningen i elvärmda hus och/eller konvertera till andra energiformer. Skapa en marknad där det är enkelt och lönsamt att sänka eleffekten under de mest ansträngda timmarna.
Debattörer:
Louise Ödlund, professor i energisystem, Linköpings universitet
Anders Wijkman, ordförande Climate-KIC
Maria Wolrath-Söderberg, lektor i retorik, Södertörns högskola, forskar om klimatargumentation
Thomas Sundén, vd, Sustainable Innovation
Anders Ekdahl, chef för försäljning och strategi, Nordic Climate Group
Ola Månsson, vd, Installatörsföretagen
Lotta Bångens, vd, Energieffektiviseringsföretagen
